Italian High Renaissance Painter, ca.1485-1576 Italian painter active in Venice. As a young man he was taught by the Bellini family and worked closely with Giorgione. His early works are so similar in style to Giorgione's as to be indistinguishable, but soon after Giorgione's early death Titian established himself as the leading painter of the Republic of Venice. Among his most important religious paintings is the revolutionary and monumental Assumption (1516 ?C 18) for Santa Maria dei Frari, in which the Virgin ascends to heaven in a blaze of colour accompanied by a semicircle of angels. Titian was also interested in mythological themes, and his many depictions of Venus display his work's sheer beauty and inherent eroticism. Bacchus and Ariadne (1520 ?C 23), with its pagan abandon, is one of the greatest works of Renaissance art. Titian was sought after for his psychologically penetrating portraits, which include portrayals of leading Italian aristocrats, religious figures, and Emperor Charles V. He reached the height of his powers in The Rape of Europa (c. 1559 ?C 62), one of several paintings done for Philip II of Spain. He was recognized as supremely gifted in his lifetime, and his reputation has never declined.  Related Paintings of Titian :. | Venus with a Mirror | An Allegory (mk05) | Spain Succoring Religion | Annunciation | Christ Crowned with Thorns |
Related Artists:
Martin Mijtens d.a.
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Mar??es och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af W??rttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.
Baron Gerard
There have been three baronies created for descendants of the Gerard family who resided at Bryn, Ashton in Makerfield, Lancashire and Kingsley, Cheshire in the 13th century. The title Baron Gerard of Gerards Bromley, was created in the Peerage of England on 21 July 1603 for Sir Thomas Gerard (d. 1617), son of Sir Gilbert Gerard (d. 1593) Attorney General between 1559 and 1581 and Master of the Rolls in 1581, who acquired estates at Gerards Bromley and Hilderstone, Staffordshire. The first Baron was Lord President of Wales between 1610 and 1617. The barony passed in direct line of succession until the death of the fifth Baron in 1684 when it passed to his second cousin Charles, and upon his death without a male heir , to his brother Philip Gerard, a Jesuit priest who died childless in 1773 when the barony expired. The title of Baron Gerard of Bryn in the County Palatine of Lancaster, was created in the Peerage of the United Kingdom in 1876 for Sir Robert Gerard, 13th Baronet. The title followed the line of the first Baron's eldest son until the death of the latter's grandson, the fourth Baron, in 1992. He was succeeded by his second cousin once removed, the fifth and present holder of the barony. He is the great grandson of Captain the Hon. Robert Joseph Gerard-Dicconson, second son of the first Baron. A Gerard Baronetcy had been created in the Baronetage of England in 1611 for Thomas Gerard, Member of Parliament for Liverpool, Lancashire, and Wigan who was a direct descendant of the family of Bryn. He was succeeded by his son, the second Baronet. He also represented Liverpool in the House of Commons. His son, the third Baronet, was a Royalist during the Civil War and spent a large part of his estate in in his support for King Charles I. His great-great-great-grandson was the aforementioned thirteenth Baronet, who was elevated to the peerage in 1876. For the title Baron Gerard of Brandon, in the County of Suffolk, created in 1645 for a great-grandson of Sir Gilbert Gerard (mentioned above), see Earl of Macclesfield.
Bartholomeus van der Helst
1613-1670 Dutch Bartholomeus Van Der Helst Galleries Dutch painter. He was the son of a Haarlem inn-keeper and presumably undertook part or all of his training in Amsterdam. His earliest works suggest that the painter Nicolaes Eliasz. Pickenoy was his master. Although van der Helst had probably already established himself as an independent master by the time he married Anna du Pire in Amsterdam in 1636, his earliest known work, a portrait of The Regents of the Walloon Orphanage, Amsterdam (Amsterdam, Maison Descartes), dates from 1637. Stylistically it is close to the work of Pickenoy. His portrait of a Protestant Minister of 1638 (Rotterdam, Boymans-van Beuningen) reveals the influence of Rembrandt. The young artist must have risen rapidly to fame in Amsterdam, for as early as 1639 he received the prestigious commission for a large painting for the Kloveniersdoelen (Arquebusiers or Musketeers Hall): The Civic Guard Company of Capt. Roelof Bicker and Lt Jan Michielsz. Blaeuw (Amsterdam, Rijksmus.), which formed part of the same series as Rembrandt Night Watch (Amsterdam, Rijksmus.). Van der Helst may not have completed this commission until 1642 or 1643. The ingenious arrangement of the figures in a broad composition shows the artist special talent for composing large groups. Pickenoy influence is less noticeable here than in the portrait of 1637; the self-assured poses of the individual figures were to become a characteristic feature of van der Helst work. The successful execution of this portrait established van der Helst reputation: from 1642, when he began to receive an increasing number of commissions for individual portraits, until 1670 he was the leading portrait painter of the ruling class in Amsterdam. From 1642 his technique in portrait painting gradually became more fluent and the rendering of costume materials more detailed. Some typical portraits of his earlier period are those of Andries Bicker (Amsterdam, Rijksmus.), his wife Catharina Gansneb Tengnagel (Dresden, Gemeldegal. Alte Meister) and their son Gerard Bicker (Amsterdam, Rijksmus.), all of 1642, and the Portrait of a Young Girl (1645; London, N.G.). In 1648 van der Helst painted a second civic guard portrait, The Celebration of the Peace of M?nster at the Crossbowmen Headquarters, Amsterdam (Amsterdam, Rijksmus.), a superbly composed and well painted portrait that, until the late 19th century, was considered one of the masterpieces of the Golden Age but later lost popularity because of its smooth and modish execution. It can nevertheless still be regarded as one of the most important group portraits of the 17th century. Its technical perfection, characterized by a well-modelled rendering of the figures and a smooth handling of the brush, dominated the rest of van der Helst oeuvre.